Idag har det vart en bra dag. Jag har vart på bra humör hela dagen och jag mår bättre nu än igår. Ligger i sängen och tänkte faktiskt sova strax. På tisdag ska jag fixa piercing i septum. Melike! På fredag ska jag ut på krogen med min fina vän Sofie. Har en bal som väntar mig i maj, även min födelsedag och en Englandsresa väntas då. Kram. Godnatt, och sov gott!

Nåt jag undrar över är varför man mår dåligt en dag och nästa dag kan man må hur bra som helst. Jag pratar inte om förkylningar eller magsjuka, utan om psykisk ohälsa. Alltså depression.

Jag är deprimerad men jag märker nog av det mer vissa perioder än andra. Som idag. Idag är det en dålig dag och imon kan jag må hur bra som helst igen. förstår inte varför. Vad var det som hände på vägen av att växa upp? Kan nog ha varit efter jag slutade gymnasiet, eller under gumnasietiden. Sen fick jag ju inget jobb direkt efter skolan heller. Låg bara hemma och stirrade upp i taket mest. Hade ett sommarjobb direkt efter jag tog studenten men sen efter det tog det ett tag innan jag fick jobb.

Jag sökte överallt, men eftersom jag varken hade högskoleutbildning heller erfarenheter vart det ju inte så lätt som du säkert vet. Hittade dock till slut ett telefonförsäljarjobb och där jobbade jag i nio månader innan jag slutade pga att jag höll på att gå in i väggen. Sa upp mig därifrån och började som timvik. på en förskola där min mor jobbar. Där var det hur bra som helst, men eftersom jag var deprimerad redan då, så tackade jag nej ganska mkt när de ringde, och de slutade till sist ringa mig. Så jag slutade där.

Sen fick jag ytterligare ett sommarjobb på en industri men det jobbet var väldigt monotomt. Jag fick frozen shoulder pga det och min läkare sa strängt åt mig att jag absolut inte får sätta min fot på en industriarbetsplats igen. Så jag slutade där, sökte ytterligare jobb och hamnade i sliten igen. Dvs telefonförsäljare. Trivdes inte alls där och jag gjorde aldrig bra ifrån mig. Man märkte nu att jag var djupt deprimerad och jag sket i princip i allt.

Gick hemma igen tills jag kom på idén att börja plugga igen. Så jag sökte in till en folkhögskola, kom in och här står jag nu. Gladare än innan men fortfarande med dåliga och bra dagar. Depressionen är kvar men jag har fler bra än dåliga perioder.

Nu ger jag bloggandet en sista chans. Jag berättar om allt vad mitt liv handlar om. Depression, glädje, kärlek, vänskap, relationer, och om mig själv...

Detta inlägget kommer att vara väldigt stimmigt och osammanhängande. Lev med det ;).

Idag har vi sett en tung föreställning på skolan. Tung på det sättet att man blev djupt berörd och det var lite jobbigt att se på då det drog upp ganska mkt från min bakgrund, och barndom. Men åh vad bra den var. Två ungdomar, en kille och en tjej som spelade flera olika personer. Två olika familjer. Där i ena familjen mamman försvann, och hittades död ett par månader senare. I vättern. Den historien var sann, och baserad på en verklig händelse. Den andra berättelsen handlade om en pappa tog sitt liv på vinden. Hemskt, men så bra. 

Det grep i hjärtat på mig när jag såg det här, och det grep ännu mer i hjärtat när ag insåg vem som höll i föreläsningen som var efteråt. En tjej jag gick i skolan med när jag var liten. Gick 1-6 med henne. Hennes bakgrund var baserad på den historian om mamman som försvann. Jag blev djupt berörd och gråten satt som en klump i halsen hela förmiddagen.