Nu ger jag bloggandet en sista chans. Jag berättar om allt vad mitt liv handlar om. Depression, glädje, kärlek, vänskap, relationer, och om mig själv...

Detta inlägget kommer att vara väldigt stimmigt och osammanhängande. Lev med det ;).

Idag har vi sett en tung föreställning på skolan. Tung på det sättet att man blev djupt berörd och det var lite jobbigt att se på då det drog upp ganska mkt från min bakgrund, och barndom. Men åh vad bra den var. Två ungdomar, en kille och en tjej som spelade flera olika personer. Två olika familjer. Där i ena familjen mamman försvann, och hittades död ett par månader senare. I vättern. Den historien var sann, och baserad på en verklig händelse. Den andra berättelsen handlade om en pappa tog sitt liv på vinden. Hemskt, men så bra. 

Det grep i hjärtat på mig när jag såg det här, och det grep ännu mer i hjärtat när ag insåg vem som höll i föreläsningen som var efteråt. En tjej jag gick i skolan med när jag var liten. Gick 1-6 med henne. Hennes bakgrund var baserad på den historian om mamman som försvann. Jag blev djupt berörd och gråten satt som en klump i halsen hela förmiddagen.